First we take Manhattan goes green
by joakim@komtillpappa.se on mars 7, 2012
Efter en lyckad inledning här i Grythyttan med god mat och goda vänner bestämde vi oss för att göra nÃ¥t annorlunda till nästa gÃ¥ng. Det datum vi planerat för nästa sittning inföll denna gÃ¥ng med firandet av St Patricks day, sÃ¥ det var en självklarhet att vi den här gÃ¥ngen dukar undan finporslinet och bjuder in till ölfest med irländsk stämning. PÃ¥ lördag mÃ¥lar vi hela huset grönt och hÃ¥ller öppet hus. Till tonerna av U2 och Pooges serverar vi öl och … Ja just det, vad tusan äter man? Vi kan ju inte servera kippies och fÃ¥rtalgspaj som känns härligt obskyrt irländskt men kanske inte sÃ¥ partybetonat. Det gäller att hitta den lilla gröna matdetaljen som prickar in temat. Kanske gÃ¥r vi lÃ¥gt och serverar wasabinötter och gurka för att det passar bäst. Vi fÃ¥r se. Men öl ska vi ha. I morgon lägger vi in en stor beställning pÃ¥ bland annat Kilkenny och Guinnes till festen.
Och så måste man ju ha nåt grönt klädesplagg. Seden säger ju att den som inte klätt sig i grönt får utsättas för allsköns spratt. Kanske får jag äntligen användning för det nya gröna sidenunderstället jag fick av Mons i julklapp.
När jag tänker på grönt så tänker jag osökt på gädda. Och idag kom som av en händelse en ny kär vän här i Grythyttan, Maud, hit med två stora gäddor och ville leka middag. Det blev en av de roligaste matlagningskvällar jag haft på länge. Vi bestämde oss för att göra fler rätter. Vi hade ju ändå närmare sju kilo gädda att leka med.
Så vi slipade knivarna och plockade fram vad vi hade i kylskåp och skafferier och satte igång. Till slut stod där queneller, gäddwallenbergare och en fantastisk ugnsstekt gädda med anjovis och gräddkokta rotfrukter på bordet. Det var bara att plocka fram några vita bordeauxer och ett par goda rieslingar från Alcase ur vinkällare. Och så blev det fest igen. Jag hade glömt hur gott det var med gädda. Quenellerna med en reducerad gäddbuljong med vitt vin och mycket grädde och en potatispure var den absoluta höjdpunkten. Det kändes som om Maud och jag var ett gammalt inarbetat krögarpar som inte gjort annat än filéat gäddor och hängt över kastruller med skedar och provsmakat oss fram genom livet. Fullständigt underbart.
Nu är jag däremot mätt och däst. Och jag ska ge den där gröna mÃ¥ltiden som mÃ¥ste komma fram till nästa lördags kalas en extra tanke. First we take Manhattan kommer ju inte undan med att bara servera irländsk öl. Det mÃ¥ste till nÃ¥t mer. Men nu när jag fÃ¥tt upp ögonen för gädda igen sÃ¥… Ja varför inte? Den som kommer fÃ¥r se.
Den 17 mars klockan 19.00 öppnar vi första ölen. Kom förbi!
Lycka! Lyckat! Lyckad!
by joakim@komtillpappa.se on februari 19, 2012
Nu har vi gjort det. First we take Manhattan har flyttat till Grythyttan. Och som vi gjorde det. Och hur vi hade det. Och nu sitter vi här, med var sin pilsner i köket och går igenom kvällen. Det här konceptet fungerade här också. Jäklar vad kul det var.
I morgon berättar vi hur det var. Nu ska vi bara njuta av den här kvällen. Slå oss lite på axlarna och känna oss stolta. Det fungerade här också.
Tack alla härliga middagsgäster. Ni gjorde vår kväll!
Gonatt!
En wacko-vecka går mot sitt slut
by joakim@komtillpappa.se on februari 16, 2012
Att förflytta First we take Manhattan till Grythyttan var ett mycket större problem än vi först trott. Jag känner mig allt mer lik Farbror Melker när han yttrade: Denna dagen ett liv. Så har jag känt en vecka snart och det beror väldigt lite på mig själv. Det är de berömda yttre omständigheterna som åter spökar.
Glada som barn över de tio gäster som bokat plats till sittningen pÃ¥ lördag, promenerar Helena och jag till MÃ¥ltidens hus för en inbokad intervju med en journalist pÃ¥ Örebro studenttidning. När vi satt oss till bords för ett samtal om Middagsklubbar och inspiration frÃ¥gade journalisten om vi ville ha nÃ¥got. Och Helena fick fram ett blekt ”Ja, en ambulans”. VarpÃ¥ hon svimmade. Stor chock. Större kalabalik. Intervjun fick avbrytas och Helena for med ambulans till Örebro akademiska sjukhus. Hennes blodvärden visade sig vara katastrofalt lÃ¥ga. Efter tvÃ¥ dygn i sjukhussäng är hon nu tillbaks, fyra pÃ¥sar blod rikare och med en energi jag inte sett pÃ¥ länge. Vilket borgar för en vacker tillställning pÃ¥ lördag. Speciellt som vi tog en tur till inredningsaffären CE (inne och ute) pÃ¥ Stallbacken i Örebro och komashoppade servietter, dukar, blommor och blockljus avsedda att harmoniera med temat ”Fire and ice”.
Likt Agatha Christies roman Tio små negerpojkar började plötsligt våra inbokade middagsgäster droppa av, en efter en. Katastrof! Vi skulle väl inte misslyckas nu när det skulle hända på riktigt i måltidslandet Grythyttan, matens Mekka? Kort om folk vid bordet skulle absolut ruinera vår middag. Hela iden bygger ju på mycket folk, nya relationer, god mat och roliga samtal. Men så ställer underbara Henke in nåt viktigt i Stockholm och så är vi åter tio personer till bords, och det räcker gott för vårt syfte.
Dessutom visade det sig att den hemlige gäst vi länge misstänk vara Ernst Kirksteiger naturligtvis var nån annan. Var vi nu fått det ifrån. Han får fler chanser att vara med.
Rökspån är ett annat aber så här års. Den rökta torsken till förrättens terrine kan jag inte vara utan, men inte går det att få tag på det i Hällefors kommun. Vilket jag naturligtvis kunde förutspått om jag bara varit lite klokare. Men skam ta den som ger sig! Nu har jag löst det smakproblemet också, på ett kanske inte helt ortodoxt sätt. Men det viktigaste är ju smakupplevelsen i det fallet. Så det får gå.
Annars har fiskbilen varit här och levererat tolv och ett halvt kilo härlig fisk. Kanel-sockerlagen till drinkarna står och mognar i kylen. I dag hämtade vi två kilo nyslaktad lammentrecote och starka hjortkabanosser från vår älskade favoritslaktare, Tjurskallen i Nora. Beställspriten är uthämtad från det lilla mikrosystemet i Hällefors och en första provsats till förrättens torsk- och skaldjursterrine håller på att bakas i ugnen. Den kommer nu att serveras till en crème ninonliknande jordärtskockssoppa med örtkräm och löjrom. Under veckan har jag också testat mina kunskaper i att tillaga lamm. Det blev en ört och baconfylld, urbenad lammstek med vinkokt spetskål och italiensk potatiskaka. Strålande smaker. Jag är nöjd. Jag är glad. Och jag är lugn. Det här är kul. Och på lördag är vi redo att ta emot våra gäster.
Men gladast är jag för citatet min älskade lilla söta fru alldeles nyss yttrade: Såna där djävlar, de tror att de har jordaxeln uppkörda i arslet. Sånt får man inte höra varje dag. Det är livsvisdom.
Eld och is – En vintersittning
by joakim@komtillpappa.se on februari 2, 2012
Nu äntligen blir det av. Den 18 februari öppnar vi dörrarna till First we take Manhattan goes Grythyttan. Efter att ha pratat, tänkt, funderat och planerat hela hösten och vintern, bestämde vi oss till sist bara för ett datum.
Nu får det får bära eller brista.
Efter en hel del tankevånda satte sig temat helt plötsligt som en välbekant smäck: Eld och is / Fire and ice. Ett värmande inslag i Bergslagsmörkret om man så vill. Efter att ha varit ute och bloggat på temat hittade jag följande pompekunskaper: I Kanada finns en årligt återkommande motorcrosstävling som går ut på att så fort som möjligt ta sig ner för en snötäckt bergskedja med namnet Fire and ice. Vad man vinner för bedriften har jag ingen aning om, men den som är så halsstarrigt modig att utsätta sig för sådan livsfara kan naturligtvis räkna med en gratis plats vid vårt bord nästa gång. Bara han eller hon lovar att berätta om upplevelsen vid middagen. För det är ju alla berättelser och samtal som är vår belöning för middagsklubbandet.
Fire and ice är också:
En ros med vita och röda blomblad,
En TV-serie från HBO om John McEnroe och Björn Borgs dueller,
En brinnande romdrink som vi naturligtvis bjuder som fördrink den 18:e,
En romantisk Hollywoodrulle i skridskomiljö.
Till sittningen är redan Ã¥tta platser bokade vilket sätter en del press pÃ¥ mig, trots att vi haft sÃ¥ mÃ¥nga sittningar i Stockholm. Nu är vi ju här – i Grythyttan – där luften vi andas fullkomligen Ã¥ngar av matkultur och mÃ¥ltidskunskap. Det gör mig nervös, men ocksÃ¥ mycket lycklig. Jag säger som Tom Hanks rollfigur i ”Sömnlös i Seattle”: I’m back in the saddle again!
Middagen är hur som helst satt för kvällen. Den går naturligtvis helt i linje med temat:
Terrin på ishavskräftor och rökt torsk, med soppa på jordärtskockor och champagne.
Koledsgrillad lammentrecote med choritzo och rotfruktsbakelse.
En dessert jag döpt till Don’t eat the yellow snow, med bl a snöboll och citronkrämsspÃ¥r.
Och naturligt vis en del goda viner därtill.
Kanske blir det några små förändringar hit eller dit på vägen.
Det finns i dagsläget tre platser kvar för hugade och vågade spekulanter.
Välkomna till Vita huset i Grythyttan.
Ett slags jultillställning
by joakim@komtillpappa.se on december 15, 2011
En dag kom vi plötsligt på att det snart är jullov. Så konstigt. Tidigare har det varit nåt man planerat för barnen. Nu är det jag som ska få ledigt i tre veckor. Nåja, ledigt och ledigt. Skolledningen har lagt in en stor tenta första skoldagen i januari. Så det blir trots allt till att plugga hårt de där dagarna. Vi bestämde med några vänner att ta farväl för några veckor med en gemensam middag.
Det var bara att gå ut och införskaffa en gran, leta upp jullådorna i källaren och planera för middag igen. Henke tog hand om förrätten, Jonas desserten och själv hade jag huvudrätten på min lista. Efter lite bläddrande fram och tillbaks i böcker och tidningar bestämde jag mig för en helstekt biff, sotad med purjolöksaska. Nåt jag tidigare bara gjort med tonfisk.
Tyvärr har Hällefors, som är vår närmaste stad, mycket att önska i fråga om utbud. En ICA-butik, ett byggvaruhus, tre pizzerior och en pelletsfabrik är inte mycket att skryta med. Och som oftast får man planera om sina middagar då man står vid matdiskarna och klämmer på de få råvaror som erbjuds. För att inte tala om det Systembolag i mikroformat staden håller sig med. Ska man nu ha en ordentlig middagsbjudning så får man antingen beställa mat och vin med lång framförhållning (det gjorde inte vi) eller ge sig ut på vägarna och leta upp städer med större utbud (det gjorde vi heller inte). Det känns ibland misströstsamt att trakten som kallas Sveriges matmecka ska ha ett sådant bedrövligt utbud av bra mat och råvaror. Någon borde genast starta en delikatessbutik i Grythyttan. Det skulle kanske vara nåt för framtiden, ifall vi bestämmer oss för att stanna kvar när studietiden är över.
Det blev hur som helst ändå en lyckad, lång kväll med långa samtal om förhållanden och skvaller från Grythyttan. God mat och härliga viner. Menyn? Den såg ut så här:
Champagne
Cheviche på räkor med mycket chili och koriander med en halvtorr Pinot gris från Alsace
Sotad biff med vitlökskräm, kapris, rödlök, äggula och senapskräm med en Zinfandel
Tysk julkaka på nötter och hallonsylt med hemlagad yoghurtglass och en söt Asti
Ett raffinerat sätt att bygga vänskapsband. Och har vi tur så får vi testa vår vänskap på riktigt i sommar då vi i bästa fall kommer att jobba tillsammans på Restaurang Vinäger i Visby.
Livet i Grythyttan håller på att bli det liv vi hoppades det skulle bli. Skolorna har visat sig vara fantastiska för både mig och barnen. Nya vänner och möjligheter för både Helena och mig. Och Stockholm känns just nu allt mer avlägset. Undrar om vi någonsin flyttar tillbaks igen?
Det skulle i så fall vara för vännerna, eller för att hänga med pubgänget, eller för sommarkvällarna på Rivals balkong. Och Fanskapet, vår litteraturförening. Ibland är det bra med avstånd. Det ger härliga perspektiv.
Saxat från nätet
by joakim@komtillpappa.se on december 12, 2011
Var inne och läste i Linn Söderbergs blogg och hittade följande trevliga klipp:
MÃ…NDAGEN DEN 21:E NOVEMBER 2011
Hemmakrog
I senaste numret av branschtidningen RS har Mari-Louise Pålsson skrivit en artikel om att driva middagsklubb. Hon kom hem till mig en morgon för ungefär en månad sedan och vi pratade om min klubb, och drack kaffe ur de falska, men snygga Gustavsbergs-kopparna.
Hon spelade in allt jag sade, och tog lite bilder, både på mig och mitt kök. Köket visade sig från sin bästa sida, men jag är fortfarande inte helt bekväm med att se min egen nuna i tryck. Det kanske kommer.
I samma artikel berättar också Joakim Berlin om sin middagsklubb, som ligger lite på is just nu eftersom han och familjen flyttat till Grythyttan. Men snart är de igång igen, och jag ser verkligen fram emot att få åka dit och besöka dem!
Åh vad det här härligt med goda vänner.
Linn, hoppas vi ses snart!
Händelser vid vatten
by joakim@komtillpappa.se on december 7, 2011
En nyårsafton i Sälen insjuknade tre tusen personer oförklarligt i kräkningar och vilda diarréer. Anledningen visade sig bero på att ett barn som kissat ner sig bestämde sig för den smarta lösningen att spola ner det blöta lakanet i toaletten. Varpå avloppsledningarna i stugbyn där det bodde, pluggades igen, och vattnet hittade en ny väg. Det steg upp i överrinningsröret till färskvattentanken i området med resultatet att oerhört många drack förorenat vatten.
Det var i princip detsamma som hände förra året i Östersund då avloppsvatten rann ut i dricksvattnet och Östersundsborna uppmanades att koka allt vatten de skulle använda.
Detta är en vanlig dagsdos information i kursen Livsmedelshygien med det fantastiska lärar/forskarparet Marie-Louise Danielsson Tham och Wilhelm Tham. Med samma iver och glada frenesi lär de ut allt de vet om bakterier, parasiter och svampinfektioner, i hem och mathantering.
Folk råkar ut för det värsta tänkbara när de äter, dricker och badar. I värsta fall dör de. Och Marie-Louise och Wilhelm berättar glatt om det bästa de vet, epidemier orsakade av de små rackarna Listeria, Shigella, E-coli och Cryptosporidium. För att inte tala om Stafylokocker och virus.
Själv känner jag mig oftast lätt illamående när det är dags att åka hem och laga lunch. På allvar vågar jag inte längre lita på skolans matsalsmat utan åker hellre hem och lagar min egen. Då vet jag i varje fall att den är rätt hanterad och inte innehåller nåt jag inte vill äta.
Idag till exempel hade vi en fantastisk lunch till det lätta snöfallet utanför, bestående av stekt inlagd strömming på Vika knäckebröd. Och självklart drack jag inte vatten därtill. Så klart intogs den med en Oppigårds Ale, tillverkad några mil härifrån. Det var inte heller fel att den passade till de goda, mogna getostarna som avslutade lunchen. Den lunchen hade jag inte fått på Kantinen i skolan.
Sen så är det dags att gå tillbaks till lektionen igen för ett samtal om bland annat Legionellabakterier. Då känner man sig lycklig.
Härliga helger i Hyttan
by joakim@komtillpappa.se on november 28, 2011
Det blir liksom aldrig vardag här i Grythyttan. Livet rullar på i hög fart, som en enda lång helg. Alla roliga möten, nya människor, studier, byggprojekt och upptäcksresor får tiden att krympa på nåt underligt sätt. Och det blir så klart en hel del roliga matprojekt.
För en tid sedan kom några kära vänner på besök från Stockholm. Med sig hade de två kassar råvaror. Klockan tolv på lördagen presenterade de kassarnas innehåll och klockan halv sju skulle middagen vara klar. Reglerna var enkla: minst tre rätter och inget fusk med tjuvkikning i kokböcker. I kassarna låg en kronärtskocka, parmaskinka, en fantastisk ryggbiffsbit, en bit rökt sidfläsk, salsicca, merguezkorvar, hallon, passionsfrukt, mandelpotatis, tomater och ärtskott. Och Saviorokex. De innehöll även en burk med tomatmarmelad, vaniljstång, crème fraîche och kvarg. Jag fick lov att komplettera med sådant jag hade i kyl och skafferi.
Medan gästerna hade en trevlig eftermiddag i Grythyttan satte jag mig ner med papper och pennor. Skissade, räknade och skrev. Det var stressigt, ångestladdat och vansinnigt kul. När våra gäster klockan sju avslutat välkomstdrinken, satte vi oss till bords och slukade en härlig femrätters som i tur och ordning bestod av:
Soppa på kronärtskocka och vitt vin serverad med chips på parmaskinka
Halstrat rökt sidfläsk och tomatmarmelad med ärtskottsolja
Korngrynsgryta med aprikoser och sidfäsk, grillade korvar och dillstekt morot
Ungnsbakad ryggbiff med maldelpotatis- och vitlökscreme, rostade tomater och rödvinssky
Variant på tiramiso med hallon och passionsfruktsjuice
Jag var mycket nöjd med slutresultatet.
I gÃ¥r var det första advent och julmarknad i Grythyttan. Barnen som är med i kyrkans kör invigde tillsammans med tjugo infödda smÃ¥ sÃ¥nglärkor hela kalaset med en smäktande ”Tänd ett ljus och lÃ¥t det brinna”. Regnet drog förbi i tunga sjok och stormen lyfte nästan taken frÃ¥n alla stÃ¥nden som stod uppställda pÃ¥ torget. Det provsmakades julgodis, inhandlades konsthantverk av gran och dracks glögg i GästgivargÃ¥rdens stall. Det var eldar, tomtar, tombola och fiskdammar. Precis som det ska vara pÃ¥ marknad. Dessutom höll antikvariatet öppet sÃ¥ att jag äntligen kunde fÃ¥ ta del av utbudet – som var stort. Jag klev sÃ¥ klart ut pÃ¥ gatan med ett par kokböcker under armen. Inhandlade till halva priset, dagen till ära.
Nu ska vi strax sätta ihop barnens pepparkakshus, tillverkat under förra helgens årliga pepparkaksbak tillsammans med goda hitresta vänner. Senare idag blir det lektion i vinkunskap med provning av italienska viner.
Det är knappt man hinner med.
En mindre lyckad tillställning
by joakim@komtillpappa.se on september 29, 2011
Det är inte alltid lika roligt med föreläsningar här på Akademien. Tack och lov är de flesta dessbättre roliga att närvara vid. Men idag hade vi nog historiens mest besynnerliga. Folk suckar. Folk snarkar. Folk spelar Word fued. Folk spelar luffarschack. Och fröken märker ingenting. För fröken bara pratar.
Det handlar om turismens historia. Tyvärr skulle föreläsningen kunna vara av den intressantare sorten. Med en annan föreläsare. Och en annan publik. Med tanke på alla kulturpolitiska pekpinnar och evinnerliga bisatser skulle den kunnat hållas för en busslast lomhörda pensionärer, eller en dagisklass med ett bissart intresse för konst.
Om föreläsningen skulle presenteras som en linje, så skulle den närmast kunna liknas vid spåren efter en berusad person. Det böljar hit och dit i en snirklig bana med ständiga utsvävningar till höger och vänster, framåt och bakåt i tiden, fram och tillbaks i konsthistoriskt perspektiv.
När vi kom till rubriken ”Järnvägshotell i Sverige” hade publiken ramlat av tÃ¥get för länge sedan.
Det som hade kunnat vara så intressant. Ser redan fram emot nästa lektion på måndag då vi ska lära oss söka vetenskapliga artiklar på olika sökmotorer och databaser. Det blir kul.
Good bye.
I en annan del av Grythyttan
by joakim@komtillpappa.se on september 22, 2011
Grythyttan kommer alltid att vara förknippat med vissa starka faktorer, till exempel:
Carl-Jan Granqvist
Grythyttans gästgiveri
Hotell- och Restauranghögskolan
MÃ¥ltidens hus
Grythyttans stålmöbler
Neerings glasskiosk
Men en sak som är okänd för de flesta är den tre veckor lÃ¥nga introduktionsritualen ”Nollningen” som nyblivna studenter pÃ¥ Grythyttans Akademi, hotell- och Restauranghögskolan, Ã¥rligen utsätts för.
Det är den tid på året då försigkomna byinnevånare låser fönster och dörrar, håller barnen hemma från centrum och sura blickar kastas på samtiga personer som ännu inte uppnåt myndig ålder.
Varför? Tja, utan att överdriva kan man påstå att det tas i rätt ordentligt med både alkohol och röstresurser.
In i denna verklighet vandrade jag, helt både oskyldigt och ovetandes för knappt fyra veckor sedan. Herre Gud, jag ville ju bara laga mat.
När jag för första gången såg mina studentkamrater blev jag chockerad av att de flesta var yngre än min äldsta son, Julius. Nu pratar vi 20+. Vad tusan kunde vi tänkas kunna ha för utbyte av varandra? Men se där hade jag ruskigt fel i mina snabba och gammelpräktiga omdömen. De här ungdomarna var ju inte som andra ungdomar. De här ungdomarna tog mig på en resa jag sent ska glömma. Var och varannan dag var vi ute och tävlade ihop. I diverse olika tävlingsgrenar. Ofta hårt förknippade med alkohol. Sumobrottning. Ölbrännboll. Blindavsmakning (nåja vi går ju faktiskt på kockutbildning). Tipspromenader. Faddermiddagar. Ömhetsbetygelser. Smicker. Danstokerier. Och direkt ekivoka utsättelser.
Det hela slutade med att jag till min stora förvÃ¥ning och glädje vann priset som ”Ã…rets bubblare”.
Tyvärr var jag sjuk den dagen priset delades ut. Inte sÃ¥ konstigt kanske efter veckor i skyttegravarna, halvklädd och ständigt berusad. Men jag fick en tjusig motivering med ord som: …en inspiration för oss andra … Hoppas vi fÃ¥r bli som du när vi uppnÃ¥r din Ã¥lder … redan en legend i Grythyttan … Och sÃ¥ vidare. Jag förstÃ¥r dem. Vem var det som bland annat dansade pÃ¥ borden för att dra igÃ¥ng discot? Jag tänker inte vara en sur gubbe som sitter hemma och tjurar, stänger dörrar och fönster och hÃ¥ller mina barn hemma för att det är sÃ¥nt jävla liv pÃ¥ stan. Nej! Jag vill ju för tusan vara med. Priset var en jättesnygg äppelskalarmaskin och en riktigt bra champagne.
Ni förstår säkert hur det varit och hur trött jag är. Och jag ska villigt erkänna att hade jag inte under de här veckorna haft min underbara hustru vid min sida som lagat mat, nattat barn och skött om allt, så hade jag gått under. Jag är så oändligt tacksam. Och som av en händelse firar vi vår ettåriga bröllopsdag på söndag, så då får jag en fair chans att återgälda Helenas kärleksfulla överseende med mina utsvävningar.
Det är ett previlegium att få göra den här resan. Att få träffa de här ljuvliga ungdomarna, mina nya kompisar. Att få en gratis föryngringskur. Nu är festligheterna över. Studentlivet har satt igång på allvar. Med akademiskt skrivande och oändliga seminarier i allt som rör värdskap och måltider. Äntligen. Det är det här jag sett fram emot.
Ps. TvÃ¥ unga grabbar envisas med att kalla mig Jack. PÃ¥stÃ¥r envist att allt jag gör och uttrycker pÃ¥minner om ders favorit, Jack Nicholson. SÃ¥ fort jag säger nÃ¥t fyndigt reser de sig upp och ger varandra skrikande en ”High five”. Inte undra pÃ¥ att jag mÃ¥r som en prins.
Lägger ut en liten bildkavalkad från nollningveckan.
En tårta på tioårsdagen
by joakim@komtillpappa.se on september 11, 2011
Minns ni vad ni gjorde den här dagen för tio år sedan? Det är frågan för dagen. Alla tidningar kommer att ställa samma fråga. Och alla radioprogram. Och tv-dito.
Själv har jag bara ljusa minnen. Mellan första och andra skyskrapan hade jag fullt sjå med att få läkare och barnmorskor att stanna kvar i rummet, istället för att titta på nyhetsrapporteringen på tv. Jag skulle ju bli pappa. Och det blev jag. Tio över tre på eftermiddagen. Det var som Astrids morfar sa när hon fötts; att hon föddes uppvägde allt ont som hände den dagen. Så är det.
Därför har jag varit vaken sedan halv åtta i morse. Och bakat tårta. Och lagt en snitslad bana som ledde fram till ridlektionerna Astrid fick i present. Det är sånt vi roar oss med här på landet. Och sånt vi har plats att roa oss med nu när vi blivit med stort hus och en jättetomt. Födelsedagen kommer att fortsätta med brunch på Gästgiveriet och besök på tivolit i Hällefors, som så lägligt slog upp portarna nu i helgen.
Nu frågar sig säkert vän av ordning hur det går med studierna. Var det inte därför han flyttade till Grythyttan? Ärligt talat har det inte blivit så mycket av den varan ännu. Här på Akademien tar man saker i en annorlunda takt. Tre veckors inskolning med party var och varannan kväll är regeln här hos oss. Det är lite i tyngsta laget för mig som är dubbelt så gammal som de andra eleverna. Men jag anstränger mig hårt för att bevisa att gammal är äldst.
Men en del föreläsningar har vi hunnit med. Bland annat gästades vi av Carl-Jan Granqvist, skolans grundare och traktens stora profil. Han höll ett anförande pÃ¥ temat Det goda värdskapet. Mycket kan man beskylla honom för, men inte att han är humorlös. Bland annat fick vi en ny dimension av upplevelseindustrin, där vi skall ägna vÃ¥r framtid. Han frÃ¥gade oss: om man nu har ett gästgiveri (Grythyttans) med full beläggning, där folk bor och äter och dricker – vad tror ni händer dÃ¥? Jo, de har sex med varann. (Det är ju därför ni är här ocksÃ¥, det är väl inget att hymla med. He-he.) PÃ¥ det följer bröllop, dopmiddagar och andra familjehögtider. Nu är jag inne pÃ¥ tredje generationen familjegäster, sa han nöjt. Och vi förstod att det här med upplevelseindustrin var sÃ¥ mycket större än att bara laga en god middag.
SÃ¥nt fÃ¥r vi lära oss i skolan. Och stil och ettikett vid finare tillställningar. Och vad som är skillnaden pÃ¥ en kongress och en konferens. I morgon lämnar jag in min första skrivuppgift. En reflektin pÃ¥ Ann Heberleins bok ”Det var inte mitt fel”, om konsten att ta ansvar. Den 19 september kliver vi in i köket för första gÃ¥ngen. I kockjackor med vÃ¥ra namn broderade pÃ¥ bröstet.
Stiligt värre.
Vad är väl en bal på slottet?
by joakim@komtillpappa.se on september 2, 2011
Nu är jag väl inskolad? Så inskolad som man kan bli. Mitt i natten sitter jag här i köket i vårt nya hus i Grythyttan i smokingskjorta och uppknäppt fluga och känner mig både nöjd och förvirrad. Allt händer så snabbt här bland tallskogen. Och alla tycks vara tjugotvå år gamla. Det är inte jag.
Senaste veckan har varit:
1. Omtumlande
2. Alkoholstinn
3. Förvirrande
4. Oerhört rolig
5. Alkoholstinn
6. Festlig
7. Full av nya namn
8. Nya ansikten
9. Alkoholstinn
10. Lärorik, och
11. Tröttsam
För en vecka sedan flyttade vi in med buller och bÃ¥ng. TvÃ¥ fullastade flyttbussar släppte kartonger i hela huset. Idag skrev Helena pÃ¥ köpehandlingarna och under kvällen har jag varit pÃ¥ debutantabankett för nya elever, gamla elever, samt prominenta gäster. Och däremellan har jag upplevt ”blinddans”, fotbollsmatch pÃ¥ sÃ¥pad fotbollsplan, att dansa pÃ¥ bord, sumobrottning och gruppdynamiska övningar i Hällefors folkets hus. Ni hör ju själva, inte tusan upplevde jag det här hemma i Stockholm. Jag är sÃ¥ tacksam att jag fick lämna reklambranchen medan tid fanns.
Däremot har jag knappt hunnit laga en endaste maträtt ännu. Vilket är en besvikelse.
Kvällens tillställning, Debutantbanketten, var däremot ingen besvikelse. Festen anordnas av äldre elever för oss nya, i skolans regi och lokaler. Tre rätter med vin, plus ost under en förflyttning från ett hus till ett annat, och under ett kort samtal med skolans grundare: Carl-Jan. Pers hatobjekt. Vi går inte in på det tycker jag. Däremot går vi in på skolans pub, vilket jag gjorde ikväll, som så många andra. Trångt, varmt och festligt. För kvällen fylld av unga människor (och jag) i smoking och aftonklänningar. Snygga, hånglande, skrattande, gråtande, dansande. Nu är det ju en studentort jag lever på. Och när så där många unga människor lever tätt ihop så händer det väldigt mycket saker samtidigt. Folk blir ihop, folk gör slut och det gör de under kopiöst alkoholintag. Det känns skönt att Helena är med som en fast, vacker och trygg punkt i min nya tillvaro.
Under veckan här i Grythyttan har jag haft nöjet att göra väldigt många nya bekantskaper och dagens hjältinna kallas Henke. Talför, salongsfähig, rolig och smart. Tjugofem år gammal med eget företag i Stockholm. Tredjeårselev på skolan. Kock. Ikväll underlättade hon tillställningen som lätt hade kunnat bli stel och tråkig genom att presentera mig för en massa nya människor och vara en väldigt god värdinna för min nya hemtrakt. Jag tror att hon och Helena skulle gilla varandra mycket. Dessutom tillhör Henke en av de personer som faktiskt köpt, läst och använt Helenas serviettvikningsbok. Bara det är värt en livslång vänskap.
Snart börjar utbildningen på allvar. Första kursen kallas Det goda värdskapet. Jag tror att det är ett ämne som passar mig. Och har jag tur, så får vi snart komma in i köken och laga lite mat. Det är ju det jag sett fram emot så mycket.
Nu ska jag hänga in smokingen i garderoben. Tills nästa gång det blir fest här i Grythyttan. Och sova ut ordentligt. För en gångs skull. För hur kul det än är med alla partyn och pubkvällar, så börjar jag känna att jag konstigt nog inte är tjugo längre. Snart kommer någon att avslöja att jag är en farbror.
Sov gott, önskar er man i Grytyttan.
En kulinarisk afton hemma hos Linn
by joakim@komtillpappa.se on augusti 21, 2011
Klockan var lite efter elva pÃ¥ kvällen. Vi kände oss nöjda och trötta, beställde en taxi, kysste värdinnan farväl, tackade för maten och for hem till Söder. När vi klev ur bilen pÃ¥ Mariatorget var det inte längre läge att gÃ¥ hem och sova, utan vi var tvungna att gÃ¥ in pÃ¥ puben, beställa var sitt glas vin – och gÃ¥ igenom vad vi just varit med om. SÃ¥ vad var det vi varit med om?
Äntligen har vi varit pÃ¥ middagsklubb, hemma hos nÃ¥gon annan. Hemma hos Linn. Linn är kock, tidigare pÃ¥ restaurang 1900, och driver middagsklubb i sin lägenhet i Sickla sedan ett och ett halvt Ã¥r. I gÃ¥r var temat ”Skaldjursafton”. För att beskriva vilken nivÃ¥ hon hÃ¥ller pÃ¥ sina bjudningar kan berättas att hon redan för en mÃ¥nad sedan var pÃ¥ västkusten och fÃ¥ngade krabbor som hon sedan kokte och frös ner i sitt spad. Bara för att vi skulle fÃ¥ smaka dem till förrätt. Det kallar jag extrem planering.
Vi var åtta förväntansfulla främlingar som träffades i Linns vardagsrum. I köket stod Jimmy, Linns sambo, och blandade drinkar på fläder och vodka. Vi började trevande presentationsritualerna och vår nervositet släppte ju djupare i drinkglaset vi tog oss. Under tiden stod Linn själv på gården och grillade hummer under ett täcke av enris, alris och ljung. Alla var vi nybörjare, utom Petronella som var stamgäst.
Så var det dags att sitta till bords. Fri placering. Matäventyret kunde börja. Som en amuse-bouche serverades en svensk kräfta med en rejäl skiva västerbottenost, knäckebröd och några kvistar krondill. I glaset en lager från Nynäs Ångbåtsbryggeri och en hemgjord snaps på rostad fänkål, citron och ekologiskt lakritspulver. Samtalen började flyta fram i naturlig takt och pendlade mellan Oaxen skärgårdskrog och tvättning av lakan på gammalt vis, med klappträ, vid en älvkant.
Alla var vi lyckliga. Och än lyckligare blev vi då Linn trollade fram förrätten, en cheviche på krabba, kräftstjärtar, pilgrimsmussla och surdegsbröd. Till det en Muscadet med lång torr doft, men härligt fruktig smak.
Under tiden sprang Linn upp och ner för trapporna. Humrarna byttes ut på grillen mot havskräftor och snart stod huvudrätten på bordet. Stora fat med grillade skaldjur överösta med en blandning på olivolja och havssalt. Toppat med en ekologisk Chablis med smaker av smör och jordgubbar. Plötsligt kändes det som att vara i himlen. Och tio våningar upp med kvällshimlen, rodnande utanför fönstren, var det inte långt ifrån. Jag tror jag blev lite berusad. Av vinet. Av maten. Av samtalen. Av Linn. Det var magiskt.
Och efter desserten på körsbärsmousse på sockerkaka med lite marmelad, torkade bär, hemgjorda sega maränger, toppat med lakritspulver, tog vi oss samman och bröt upp från matbordet. Tackade för oss och lämnade Linn och Jimmy och de övriga gästerna just som det var som bäst. Just då kändes det bra att lämna när man är på topp. Även om det kändes som vi hade kunnat sitta kvar flera timmar och bara njuta. Men nu har vi ett minne för livet. Och en upplevelse utöver det vanliga. Och massor av tips och goda råd att använda när vi har middagssittning nästa gång. För nu känner jag mig peppad att göra det snart igen.
Kanske får vi Linn som gäst. Det skulle vara kul.
Sista sittningen i Stockholm?
by joakim@komtillpappa.se on augusti 16, 2011
Så dukade vi till sist upp för sju tjejer som firat möhippa. En vacker händelserik dag avslutades i vårt vardagsrum på temat hav. Bordet dekorerades med en utspridd brudbukett på rosor, brudslöja och gröna blad. Det hela blev mycket smakfullt. På tallrikarna serverades en terrin på röding och grönsaker i en gelé smaksatt med Pernod. Till huvudrätt serverades vinkokta musslor och grillad gös, med en salsa på färska örter, kapris, citron och vitlök. Till dessert en citron- och limecheesecake med maräng, grädde och ett chokladägg. I glasen chablis, en nya zeeländsk sauvignon blanc samt ett litet glas vin Santo.
Att vara kock innebär ibland att man får lyssna av väldigt många roliga samtal. Kocken förväntas ju koncentrera sig på maten. Och i lördags var det extra roligt. Den blivande bruden, Helena, frågades ut om allt som rörde hennes och hennes blivande mans liv ihop. Första daten, första kyssen. Till och med huru vida mannen hade god smak i fråga om underkläder. Tack Anna för att du tog kontakt med mig och lät mig avsluta mina middagar för den här gången, på det här underhållande sättet. Jag hade väldigt roligt.
Annars koncentrerar jag mig mest på den stundande flytten till Grythyttan. Det är nu klart att vi flyttar till huset vi besökt och lagt ett bud på. Så nu är det bara att packa ner bohaget i kartonger och starta ett nytt liv. Innan jag flyttar måste jag dock hitta en smoking och en uppsjö obligatoriska studieböcker.
Får jag lite tid över sitter jag mest och bläddrar i kokböcker. En rekomendation är Prinsens bok, utgiven vid hundraårsjubileet. Fylld av fantastiska bilder och berättelser, bland annat en ljuvlig bildsvit av Denise Grunstein.
Här kommer några minnesbilder från i lördags.
Allt det där man borde göra innan man är i mål
by joakim@komtillpappa.se on augusti 4, 2011
Mellan alla telefonsamtal med mäklare, besök hos förrådsuthyrare och diskussioner med före dettor om hanteringen av barnfrågor, hinns det också med en del inte så viktiga, men ack så goda sysslor. Till exempel plockades alla bär från buskarna på landstället i Bergslagen häromdagen för att kokas ihop till marmelader, geléer, safter och likörer. Rostat bröd med krusbärsmarmelad är en hit en tidig morgon, med starkt kaffe. Och både Cassis och hallonlikör står på lagring minst en månad till före servering. Det känns skönt att kunna ta tillvara det man har i sin trädgård.
På matlagningsfronten försöker vi just nu hålla oss till enkla men roliga upptåg i köket. Rimmad lax med dillstuvad färskpotatis är en somrig favorit. Och ikväll satte vi en pizzadeg. Den kavlades ut på bakplåtar och varje middagsgäst fick en egen yta att dekorera bäst han eller hon ville. Kvällens favorit var en med mozzarella, ruccola, lufttorkad skinka och sardeller. Så klart var det Helena som åter igen visade sin kreativitet och goda smak. En bricka med stenugnsbakat surdegsbröd, olivolja, salt, oliver och en god fransk kittost gick inte heller av för hackor. Speciellt som det serverades en härlig riesling från Marlborough därtill.
Just nu planerar jag en av de sista middagssittningarna på Hornsgatan för den här gången. Om det blir den sista vet jag inte men det blir inte mycket tid kvar innan skolstart. Lördagen den 13 augusti kommer åtta möhippefirare hit för att äta fisk och andra havsrätter. Det blir kul. Eftersom vi har tolv platser kring bordet så finns det ytterligare fyra platser kvar. Kanske lämpar sig platserna bäst för ungkarlar. Av naturliga skäl. Det verkar onödigt att utveckla den tanken.
I morgon blir det ytterligare en eftermiddag på favoritstranden på Erstaviksbadet i Saltis. I matkorgen stoppar vi ner lite överbliven pizza och vattenmelon. Förmiddagen kommer som vanligt att ägnas telefonsamtal, stipendieansökningar och boendefrågor. Det är mycket nu. Men det är kul. Och har vi tur så kommer vi snart att lägga ett bud på huset i Grythyttan. Just nu tänker vi mycket på hur huset skulle göra sig i svart. Det tål att tänkas på. Det är en tanke som gör sig riktigt bra att tänkas på en sandstrand med varmt badvatten. Över en trevlig lunch.
Det är synd att klaga på livet.
